Jobbar på så gott det går

Nu är det mindre än en månad kvar tills dess att novellen till Umeå novellpris ska vara inskickad.
Lite stressad jag känner mig då.
Jag är redan nu nervös över vad domarna ska tycka om min novell. Jag vet att jag är bra, men jag är rädd att de inte kommer att märka att jag är så bra.

Bara att skriva en novell är för mig en utmaning.
För er som inte vet det är novell en kortare berättelse med färre detaljer än i en roman.
Jag gillar att skriva långt, jag tycker om att ge karaktärerna tid att utvecklas, jag tycker om att ta med detaljer som ju faktiskt kan säga något om karaktärerna.

Men jag har jobbat på. Förra tiden satt jag nere i tvättstugan och skrev medan kläderna tumlade runt i det skummande vattnet. Jag gjorde det där nere för att jag inte ville springa upp och ner upp och ner och där i mellan kanske tappa flytet.
Så där satt jag uppflugen på en dammig arbetsbänk och skrev.
Det gick bra, tycker jag i alla fall.

Jag har visat de två första sidorna för min bästa vän, Spookie, och för två andra. Låt oss kalla de båda för CK och Eve.
CK tyckte att det var en bra början, han har jobbat som journalist så det var därför jag bad honom att titta över texten.
Eve pekade ut några felstavningar och sa att runt dialektsord skulle man sätta citat tecken. Jag har aldrig hört att man ska göra det förut och känner att jag vill höra mig för innan jag gör något i den stilen, men jag är likväl tacksam att hon läste igenom det och sa vad hon tyckte.

Från Spookie har jag inte fått veta något än. Hon har inte läst än, men det är ingen fara, jag skriver på under tiden.

Jag måste skriva om lite då en del av det jag har skrivit inte stämmer så väl överens med verkligheten.
Jag kan säga så mycket att jag fick bra info av min syster, Elli.
Redigerandet av det som är felaktigt får jag pyssla med ikväll.
Just nu sitter jag på Miroi. Ja, ja, fy på mig, men jag har faktiskt skrivit te personliga brev idag och kollat runt på platsbanken. Jag tycker att jag har hunnit göra rätt för mig idag.

God dag